Högtider |
Förr
i tiden när människan levde med naturen hade årstidens växlingar
och månens faser stor betydelse
för cermonier. Eftersom månen är en symbol för gudinnan
ägde ritualer för tillbedjan
och magi under dess sken. Vinterns ankomst, vårens uppvaknande, sommarens värme
och höstens inledning firades med ritualer och cermonier. Inom wicca firas
fortfarande fullmånen
och årstidernas gång. I wiccans kalender finns det 13 fullmånehögtider
och 8 heliga dagar (sabbater)
Fyra av dessa bestäms av solstånden och dagjämningarna. De övriga
rituella tillfällena
baseras på gamla folkliga fester. Fyra av sabbaterna var förmodligen
kopplade till jordbruket
och djurhållningen. Dessa är: Imbolc (2 februari ), Beltane (30
april ), Lughnasadh (1 augusti), semhain (31 oktober). De andra högtiderna följer vår almanacka och solstånden dagjämningarna (21 mars, 21 juni, 21 september och 21 december). Det är dessa
heliga dagar och nätter som är
ursprunget till de 21 rituella tidpunkterna. Sabbaterna är solhögtider
som markerar solens årliga cykel. Esbaterna
är fullemånefirande. Då samlas wiccanerna för att hylla Hon Som Är. Det blir 12 eller 13 fullmånar varje år
eller 1 var 28:e dag. Månen är en symbol för Gudinnan såväl
som en energikälla. På esbatdagarna brukar man
oftast utöva magi med möjlighet att kunna ta del av de stora mängderna
energier som finns i omlopp. De
flesta rituallerna hålls nattetid för att ge en känsla
av mystik. |
 |